The Train to Granada

The train left Madrid at six in the morning. Half the seats were empty. Elena chose a window seat and watched the city give way to dry, open fields.

Tåget lämnade Madrid klockan sex på morgonen. Hälften av platserna var tomma. Elena valde en fönsterplats och såg staden försvinna bakom torra, öppna fält.

A woman sat across from her. She was older — maybe sixty, maybe more — and she had a small bag with a sandwich wrapped in foil. Soon her phone rang. She answered quietly, but the train was very quiet too.

En kvinna satt mittemot henne. Hon var äldre — kanske sextio, kanske mer — och hade en liten väska med en smörgås inlindad i folie. Snart ringde hennes telefon. Hon svarade tyst, men tåget var också mycket tyst.

"No, I haven't told her yet," the woman whispered. "I will, but not today. Today I just want to see her." A pause. "She doesn't know I'm sick. Please, don't tell her either."

"Nej, jag har inte berättat för henne än," viskade kvinnan. "Jag kommer att göra det, men inte idag. Idag vill jag bara träffa henne." En paus. "Hon vet inte att jag är sjuk. Snälla, berätta inte för henne heller."

Elena looked out the window and pretended not to hear. But she could not stop listening. The woman talked for a few minutes more, then hung up and ate her sandwich slowly.

Elena tittade ut genom fönstret och låtsades inte höra. Men hon kunde inte sluta lyssna. Kvinnan pratade några minuter till, sedan lade hon på och åt sin smörgås långsamt.

When the train arrived in Granada, the woman stood up and looked at Elena. "I'm going to see my granddaughter," she said, as if explaining something Elena had already asked. "I haven't seen her in a year. Have a good trip."

När tåget kom fram till Granada reste sig kvinnan och tittade på Elena. "Jag ska träffa mitt barnbarn," sa hon, som om hon förklarade något Elena redan hade frågat om. "Jag har inte sett henne på ett år. Ha en bra resa."

Elena watched her walk down the platform and disappear into the crowd.

Elena såg henne gå längs perrongen och försvinna i folkmassan.